Både bristning och sträckning är varianter av mjukdels skada (exempelvis skadad muskel), men i medicinsk terminologi används inte benämning bristning och sträckning alls. Mjukdelsskador delas in i partiella rupturer och totala rupturer. Ordet ruptur innebär skada på mjukdelar och det kan handla om att en menisk gått sönder, muskelfibrer gått av och så vidare. Men det som man i folkmun menar med ovanstående termer är att en sträckning är en mindre partiell ruptur och en bristning en större, men båda handlar om muskelfibrer som gått av.

Frågan är egentligen hur stor skadan är, då detta är avgörande för läkningstiden och rehabiliteringens omfattning. Men det är inte bara skadans storlek som avgör återhämtningstiden, utan det finns individuella aspekter som påverkar. Fysiskt status (ju mer vältränad, desto snabbare läkning), arv och ålder. Belastningen på träningen ökas beroende på hur den skadade vävnaden reagerar på träningen, inte på hur stor skadan är. Rehabilitering inkluderar därför lätta och små stegringar av övningar för att ligga under gränsen för vad vävnaden tål.

Efter den akuta fasen ska man generellt börja med att aktivera muskeln statiskt (spänna muskeln), och detta görs utan belastning. Denna snälla aktivering medför att muskelfibrerna guidas så att ändarna hittar tillbaks till varandra i fin ordning. Faran med att pressa för snabbt är att fiberordningen störs och inflammationen blir mer långvarig.

Hur tar jag hand om en bristning och sträckning?

Det är inte alltid man vet om skadan är allvarlig eller inte. Här hittar du en text om detta. Mitt råd är att dels ta det osäkra före det säkra och agera utifrån akut omhändertagande, mer om detta här. Ta hand om skadan så bra som möjligt under den akuta fasen, och därefter konsultera medicinsk personal snarast. Lyckas du inte få tid inom 1 vecka kan man alltså börja med statiska övningar efter 2 dagar för att komma igång.