En läkare vid namn Per Renström, som var fantastiskt insatt inom ämnet fotleder, föreläste på sista Idrottsmedicin kursen jag deltog i, han hade koll på senaste forskningen i området. En del forskning har gjorts, men framför allt generellt på befolkningen, inte på elitidrottare. Lite om detta då;

• Fotledsstukning är fortfarande en av de vanligaste skador idrottare råkar ut för – spelar ingen roll om du är motionär eller elitsatsande
• Rehabilitering av fotledsstukningar görs framgångsrikt med hjälp av funktionsträning av fotleden. Men studier har visat att ca 20 % har kvarstående besvär efter rehabiliteringen.
• Utöver dessa 20 % är det många som inte tar hand om sina fotledsstukningar, eller som inte tar sig igenom hela rehabiliteringen.

Jag kommer att fokusera på den vanligare varianten av stukning – den som drabbar utsidan av foten.

Men en fotledsstukning är väl inte så illa…!? Måsta man rehabilitera? Det är väl bara att hoppa in och fortsätta spela/träna osv…? Nja, inte alltid, beror på hur mycket som skadats – och om spelaren fortfarande har god funktion i foten. Vi återkommer till det där med god funktion senare. Risken finns för större skada, och att skadan som redan skett förvärras – och eftersom svullnaden tillåts blir läkningstiden väldigt mycket längre. (Om du inte läst inlägget; ”Omhändertagande av akut skada”, råder jag dig att göra det).
Vad är då en fotledsstukning egentligen? Vad är det som skadas?

En fotledsstukning är kort och gott en urledvridning, där personen ofta trampar ner med hela tyngden på en fot som ligger helt på sidan. Det trauma som detta medför beror på kraften som riktas neråt och hur länge denna kraft varar. Man kan ju trampa lite snett men få upp foten igen i normalläge snabbt – inte så stort trauma, men om man landar på foten när den ligger i fel läge – stort trauma.

Skadorna sker då på flera vävnader;

Det finns 2 yttre ligament som kan skadas, om traumat är stort blir ofta båda ligamenten skadade – vilket förstås ger en större anatomisk instabilitet. Om oturen är ytterligare framme och ligamentet slits av vid fästet kan det leda till att små benflisor lossnar, vilket gör ont länge – tills man upptäcker det och rensar upp eller kroppen själva kan bryta ner det.

Innanför ligamenten har vi en ledkapsel. Denna ledkapsel omsluter hela fotleden från alla håll, omsluter från underbenen och täcker leden ner till skelettdelarna på foten. Ledkapseln kan skadas och töjas ut – och om det är en missfärgning av foten har den ofta också slitits sönder.

Fotleden består av flera ledytor. Framför allt är det den övre som kan påverkas. Fotleden består av 3 skelettdelar; de 2 underbenen och Talus som möter upp i kupolen som underbenen skapar. När foten ligger i sidled slår Talus i underbenen som skapar taket ovan på 2 olika ställen. Det kan vara en mild kraft så att det inte skapar ngn stor reaktion i fotleden och brosket, men det kan också vara en rejäl smäll som skadar brosket eller tom så att en liten flisa lossnar på Talus ena kant (detta är dock ganska ovanligt).

Luxation av Fibularis muskulaturens senor (fotens utåt förare), som funktionellt stabiliserar fotens utsida. Senorna börjar då glida över yttre fotknölen istället för att sitta fast bakom fotknölen – vilket både gör ont och försämrar den funktionella stabiliteten.

Ännu fler saker kan hända, men vissa mer ovanliga än sista två punkterna. Bland annat kan man råka ut för syndesmosskada i underbenet, avulsionsfrakturer i foten, kompressionsskada på insidan av foten, nervskada/irritation på utsidan av foten pga sträckningen, med mera.

Hur vet man hur mycket som är skadat och när idrottaren kan återgå till vanlig träning igen? Ja, det är inte helt lätt, men jag ska försöka förklara det i nästa inlägg.